Jag vet inte riktigt vad som har hänt.
Jag har alltid kunnat skriva.
Skrivit av mig i diverse böcker som ingen någonsin får läsa.
Men vad har nu hänt?
Varken på papper eller i datorn funkar det.

Blir så jävla frustrerad.
Man sitter och lyssnar på t.ex den här, och blir så sjukt rörd.
Det är lite ord. Men så sjukt djupt. Och fint.
Själv skriver man något, och det blir inget av det.
Delete-knappen blir den mest använda på hela skrivbordet.
Jag menar inte att den här bloggen ska vara något jävla djupt pretto-fenomen,
för det har den aldrig varit. Menar mer i mina gulnade anteckningsblock kallade dagböcker.
Förstår egentligen inte varför jag har den.
Bloggen alltså.
Skriver varken något intressant eller lägger upp någon fin bild.
Kanske tycker det är lite roligt.
Kanske tycker det är bra. Vara lite som alla andra.
Ja. Eller kanske en liten manual för er alla där ute som kanske får för sig att vara lite som mig.
För det händer ju. Ofta och så.

Mer då? 
Sjukt tacksam för mina vänner.
Ja, har en sådan vecka då jag är lite kärleksfull och tänker lite för mycket.
Anledningen är att jag är förkyld.
Och förkylningen gör så att jag hör allt jag själv säger jättehögt. Och det är jättejobbigt.
Så jag försöker vara så tyst som möjligt.
Inte för jag lyckas.
Spelade gitarr och sjöng för fullans halls nyss, men det började klia så mycket i min hals så jag trodde jag skulle dö. Bättre att vara tyst.

Ronja och jag tillbringade en timme eller så på bryggan. Utbytte lite sådant där vi tonårstjejer gör - skitsnack.
Fast inte så mycket. Vi snackade om killar också. Är det inte intressant hur jävla kul man kan tycka det är? Att snacka killar. Ja, fy fan kan inte få nog.
Jobbigt dock när man snackar killar förmycket. Då bygger man upp en sjukt perfekt man i huvudet, som aldrig kommer att dyka upp. Nej. Från och med nu ska jag bara skita i allt och styra lite betyg. 22 dagar kvar.
Engelskanationella imorgon.
"Jag önskar att jag hade lite kärleksproblem, bara för att få någon sorts kärlek alls."