Min första kärlek. MIN första kärlek. Han som jag hade ett tag. Som jag ibland delade med mig av. Han som växte med mig i fyra år och lite till. Det var något bra. Vi formade varandra. Han kände mig utan och innan. Ibland behövde vi inte prata. Vi förstod varandra, nästan alltid. Han som alltid var där när jag var ledsen. Han som var bra att prata. Oftast. Han med manen, det långa håret. Han som jag skulle träffa igen när jag var 25. Han och jag som brukade prata om våra drömmar. Han som jag var osäker om var han stod ibland. Han som nästan bara hade tjejkompisar. Han som var min bästa vän. Han som jag fick nog av. Han som jag aldrig trodde att jag kunde leva utan. Han som jag nu lever utan. Han som är ett avslutat kapitel.
Och jag som nu öppnar mig för mycket.

Dagens låt.