Ja du Anna. Kan jag väl. Felet med uppsatsen var då rubriken. "En essä om kärlek". Det är tydligen en krönika. Uppgiften var typ såhär: Skriv om kärlek, försök få med lite om Tristan och Isolde och Twilight.

En essä om kärlek.

På medeltiden så blev du hårt straffad om du var med någon annans kärlek eller svek den du bestämt dig att dela livet med. Om du trotsade allt och var med den du älskade trots att någon av er hade någon annan så fick du alla emot dig. Man skulle välja en som man skulle vara med livet ut. Så är det inte idag. Nu för tiden kan du skilja dig och gifta om dig utan att någon dömmer, och om du är otrogen så förlorar du oftast inte alla runt omkring dig, det finns tillochmed fall där folk förlåtit den som svikit, och allt blivit bra igen. Om du var otrogen på medeltiden fick du alla emot dig, jag tänker på Tristan och Isolde. De blev kära och var med varandra bakom Isoldes man Mark. De fick alla emot sig, även fast de inte hade något val, då Isolde inte precis kunde ta ut en skilsmässa och lämna Tristan.

Kärlek är svårt. Jag tror att folk börjar för tidigt. Folk tror dom vet, men ingen vet nog helt säkert. Eller så är det så att man måste börja tidigt för att lista ut hur man gör. Lista ut vem man passar med. Lista ut vem man själv är i en relation. Om man är menad att vara i en relation. Då kanske man är proffs på att leva med någon när man är 35 och hittar den rätte, så det inte blir något tjaffs. Eller så gör man som jag tog upp tidigare, väntar tills man är gammal med att hålla på med saker som har med kärlek att göra så man inte blir sårad.

I Stephanie Mayers Twilight så finns det ett exempel på två (Edward och Bella) som hittar varandra i tidig ålder (åtminstonde en av dom, med tanke på Edward som är född i tidiga 1900-talet), men även de har sina brister. Bella blir lämnad av sin vampyrman, hon mår dåligt, får tillbaka honom, blir glad, är otrogen, blir ledsen. Dom lever i en bubbla och har alltid ett eller fler problem, vare sig det är varulvshunken Jacob eller en ond vampyrfamlj. Bella struntar i sina vänner, och dom försvinner sakta, och nu vill hon ge upp sin mänskliga familj, för att få vara med den hon älskar i all evighet. Vad är viktigast, vänner, familj eller en kärlek? Vad gör en lyckligast? Det måste vara olika för alla, men att bara ha en av alternativen skulle jag inte vilja ha. Jag tror att man måste ha åtminstonde två av dom för att må bra. Må bra måste man göra för att allting ska gå runt. Och må bra gör man när man har nära och kära.


Vem är du Anna?